idasanalys

efter alla dessa strul med bloggen har jag missat att lägga upp den på DisCo.
Typiskt! Jag la upp den första, men sen fungerade inte den så då fick jag me
dom ta bort den från DisCo så jag kunde lägga upp den fungerande, gjorde
jag det? Nej. men nu ska jag ialla fall göra det!

Idag var det alltså dags för seminarie nummer 2. Vi skulle redovisa och diskutera
om våra spelanalyser. Det kom upp nya tankar i huvudet angående vårat spel. Om
man till exempel skulle byta ut djuren i spelet mot andra djur. Vi menade att en älg
är en hane och en ko är en hona, och de levde till viss del upp till dessa sterotyper
som att kvinnan är känsligare och pysslar med blommer, mannen busar, skrattar
och är inte så allvarlig, och han får bygga bilar. Detta skulle man lätt kunna ändra genom
att byta plats på hanen och honan, eller att ha "neutrala" djur, alltså man vet inte vilket
kön dom har, som exempel kanin eller anka. Detta är förståss inget som 5-9åringar
tänker på men blir ändå påverkade undermedvetet. Detta bygger på hur vårat samhälle
är idag, men borde vi kanske göra spel som bygger på hur vi vill att samhället ska vara?

Endel menade att vi inte kan ändra samhället genom spelen, men det är nog alla små
grejer som gör att samhället andras och blir mer jämnlikt. Idag kan speltillverkarna
luta sig på att det är konsumenten som väljer vilka spel dom vill spela, och de gör bara
spel för att tjäna pengar. Det stämmer säkert för de flesta vill tjäna pengar, och gärna
mycket.cMen om alla istället började ta ansvar för samhället och våran syn på varandra
kanske kvinnor idag skulle få mer respekt. Jag tror att 15-16 åriga killar som spelar spel
med underkastade kvinnor i blir påverkade utav det och förlorar viss del utav sin respekt
mot kvinnor. Endel utav detta ansvar måste ligga på tillverkarna utav spelet. Det ligger även
på individen själv och deras föräldrar. Man kan inte lägga allt ansvar på någon, utan lite
på alla.

Jag valde att analysera spelet Drakens värld som är ett onlinespel som finns på
svt.se. Det är ett barnspel som riktar sig till åldrarna 5-9 år. Då jag inte spelar så
mycket spel hade jag inte så mycket spel att välja imellan, Drakens värld har jag
spelat flera gånger med min kusin som är 4 år. Att analysera ett barnspel kändes
spännande eftersom det är lätt att påverka barn.

Spelet går ut på att man ska ta sig igenom en bana, eller värld och hitta pusselbitar
till ett pussel. Man får en pusselbit genom att gå in och göra en övning, eller ett mindre
spel, man får dock en pysselbit även om man inte klarar övningen. MAn blir alltså belönad
om man försöker, även om man inte klarar det. I de olika spelen kan man lära sig enklare
färglära och att använda tangentbordet och hitta bokstäverna. Det är lätt att förståvad man '
ska göra på figurerna i spelet förklarar.

Ur ett genus- och maktperspektiv är spelet väldigt neutralt. I början utav spelet får man 
välja hur spelaren ska se ut som man ska ha. Man kan välja långt eller kort hår. Det kan 
vara ljust, brunt, svart, rakt, lockigt eller rakt. Sedan är det dags att välja färg på byxa och 
tröja och det finns många färger att välja på. Det går även att välja en klänning, som är blå.
Alltså ingen vanlig klassad "tjejfärg" utan en färg som anses vara "pojkig". Kroppsformen 
på figurerna ändras inte om man har långt eller kort hår, så figurerna ser väldigt neutrala ut.
Vidare i spelet möts man utav djur istället för männsikor, det är svårt att se om de är manliga 
eller kvinnliga men på deras röst hör man att de flesta är manliga. Det är dock inget som 
märks speciellt mycket. 

Jag tycker spelet är bra och pedagogiskt. Även 4åringar tycker att spelet är kul. Även om de 
inte kan styra speet helt själva kan man sitta med en vuxen och peka och titta. Det är positivt 
att man får en pysselbit även om man inte klarar av övningen. Beröm ska man få sålänge man 
försöker. Det finns ingen anknytning till våld eller krig i spelet vilket jag anser vara bra då jag
har fått en bild utav att det är mycket sånt i spel nuförtiden. Det är lätt at förstå och snygg
utforming på spelet. Jag har inte ändrat uppfattning om spelet sedan jag har analyserat det.

Har haft lite problem med dessa bloggar, hoppas att det går bättre nu!

första seminariet

Bättre sent är aldrig. Det börjar blir dags för mig att sammanfatta
seminariet. Jag valde att fördjupa mig i kapitlet Frihet att bli. Mycket
i det kapitlet handlade om hur endel ville avskaffa skolan. De menade
att man lär sig mycket med om man vill, och att lärandet istället kan stanna
upp om man måste lära sig. En utav de personer som nämdes i kapitlet
var Ellen Key, hon ville dock inte avskaffa skolan, men hon tog avstånd
ifrån lärare. Hon ville istället ha en form utav handledare. En som också
ville ha handledare istället för lärare var Célestin Freinet. De båda ville
att man skulle ha möjligeheten att byta kunskaper mellan nuvaranade "lärare"
och "elever". Man skulle lära utav varanda istället för att en person skulle lära alla.
Detta kan jag tycka vara bra, men fungerar nog inte i de små åldrarna,
först efter gymnasiet skulle detta gå att införa tror jag. Man måste först
få en hyfsat bred kunskap så man vet vad man vill fördjupa sig inom och
jag tror man måste kunna komma upp i åldrarna för att kunna få en bra
kvalité på kunskapen. Ivan Illch ville helt avskaffa skolan och ha studiecirklar.
Alltså att alla lär alla. Som jag tidigare skrev tror jag det funkar i de högra åldrarna
då man har fått en bred kunskap och diciplin till att det ska fungera.

Vi funderade mycket på i gruppen om att alla är en egen individ och att alla
fungerar olika. Alltså inget utav de oliak inlärningssätten som de tog upp
iboken tror vi skulle fungera på precis alla. Jag tror att alla sätt som togs
upp i boken är bra, för olika sorts personer. Jag personligen måste vilja
lära mig för att jag ska lära mig och dessutom lär jag mig mycket mer
när jag gör det, alltså learning-by-doing.